”Är du upphetsad?” Säger Karl-Johan och drar tag i Mias huvud. Hon skriker till av smärtan. Samtidigt gör svårigheterna att andas ordentligt att Mia på något konstigt sätt känner ett stort lugn komma över henne. Hon tänker på sin son och ligger bra där, nästan borta. Sedan våldtar han Mia genom att tycka in flera fingrar i hennes underliv och sedan föra in sin halvt erigerade penis.
Katarina Wennstam skriver med stort engagemang om våldtäkter och sexuella övergrepp med fokus riktat mot gärningsmännen, och omvärldens bild av dem: kan en vanlig, trevlig kille våldta?
Wennstam har intervjuat unga sexualförbrytare för att få reda på hur de tänker. Hon ifrågasätter myten om den ”gigantiska” manliga sexualdriften som så ofta används som en ursäkt eller dras fram som en förmildrande omständighet.
”Bilden av mannen som ett ”sexuellt djur” är lika tydlig som någonsin. Våldtäktsmän ursäktar sina övergrepp med att de ”inte kunde hjälpa” att det blev som det blev, att de inte kunde behärska sig och att det var kvinnans eget fel”.
Wennstam använder sig av new journalism som kännetecknas av att det klassiska reportaget görs om till en skönlitterär skildring. Jag tycker att detta är ett fenomenalt sätt att nå ut med ett viktigt budskap. Öppna ögonen på folk och få dem att förstå. Det skönlitterära inslaget gör att texten blir mer lättläst och spännande, hemsk, och ofattbar. Stämningen och känslan skiftar vilket gör att det inte blir torrt och tråkigt. Wennstam varvar novelliknande inslag med intervjuer och fakta för att lätta upp texten.
Allting är givetvis inte sant till 100 % sant eftersom viss fakta är subjektiv och vinklad. Men är det verkligen det viktigaste frågar jag mig? Det viktigaste måste ändå vara att visa på att detta hemska sker i samhället idag. Att kvinnor blir våldtagna i nära relationer och att män inte tycker att det är våldtäkt om tjejen först ville, och sedan ändrade sig. Det här är i högsta grad verklighet och sker i vårt samhälle hela tiden. Spelar det då så stor roll om några små detaljer inte stämmer? Det tycker inte jag. Men skulle boken lika gärna kunnat vara fiktiv då? Kanske, men för att lyfta upp detta problem krävs siffror och fakta. Det måste finnas en tyngd bakom boken för att kunna landa i samhällsdebatten.
Kan man då ha samma krav på sanning, källkritik och etik? Kvällstidningsjournalistiken har enligt mig gått ifrån detta för länge sen. Jag tor att man själv ska vara källkritisk när man läser en tidning eller en verklighetsbaserad bok. Vilket inte är det lättaste. Wennstam visar en ortolig glöd har gjort ett omfattande arbete med boken En riktig våldtäktman. Jag känner absolut att jag har mer tilltro till henne än vad jag har till kvällstidningarna.
Det vore nyttigt för alla att läsa En riktig våldtäktsman, stundvis blir jag så frustrerad och förbannad att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Det är inte vi tjejer som ska förändra våra liv och inte bli för berusade, inte vara för lättklädda och inte gå ensamma hem när det är mörkt. Det är männen som ska sluta våldta! Hela samhällssynen när det gäller våldtäkt måste förändras och Wennstams bok En riktig våldtäktsman är helt klart ett steg i rätt rikting!
Rebecca Lindholm
